Matilda Nilsson

BAM sa det och hela onsdagen har gått! Jobbat och träffat vänner. Åt på Cheesecake factory med Emma, Emma och Sara. Mums filibaba! Är fortfarande proppmätt. Får nog bli en 2,5 h promenad imon också som det blev i måndags, annars kommer jag rulla in på flygplanet när jag åker hem till Sverige.

Men till rubriken. Nu ska ni få höra. Min nanny, Sherry. Hon och hennes fästman har varit ifrån varandra i 5 år. Ja, jag skrev rätt. FEM FEM FEM FEM! Fattar i hur lång tid det är? Fattar ni hur olycklig hon har varit i sina dagar? släng er i väggen ni som tycker det är jobbigt att vara ifrån varandra i två veckor! Här snackar vi LÄNGE. Och allt på grund av olika konsekvenser. Där han bor så måste du ha pengar, jobba/ha ett företag, ha ett hus, ha flera bilar - ja listan kan bli lång. För att han ska kunna få ett visum hit till USA. Förra gången sa dem nej och det tog väldigt hårt på både honom och henne. Så de har inte vågat testa förrän NU, IMORGON. På morgonen ska han gå dit. Jag hoppas, jag verkligen hoppas att han/hon som fästmannen ska prata med imorgon är på riktigt bra humör och säger JA! Till och med jag är förväntansfull, rädd och darrig inför svaret. I'll cross all my fingers and toes for you!
_________________________________________________________________________________________

Och nu till något som gör mig riktigt förbannad. Visst. Cultural Care är väldigt bra när man har det bra i familjen och har vänner här borta. Då är det banne mig inte ett enda problem. Jag har ju aldrig haft problem med något! Me det är inte de som är deras problem. Problemet ligger när det är lite körigt för familjen eller au pairen. När au pairen inte känner sig bekväm i familjen och så vidare. Då kan dem inte ta hand om det på ett proffsigt sätt. Och det får mig att inte vilja föra vidare mitt år till någon annan. För alla har inte turen när de åker hit...

http://isabelleusa.blogspot.com/




xoxo