The help

Veckan har rusat förbi. Kanske för att jag började på tisdagen istället för måndagen och för att jag var ledig idag, torsdag. Det var skönt att få hem familjen igen i alla fall och träffa Sherry. Även om det tog mig en tid att hitta hem till henne i Queens. Hon bor väldigt amerikanskt, vilket är roligt att se för jag har ju knappt fattat att jag bor här. Dags att börja inse faktum att jag gör det innan jag är på hemmaplan i Sverige igen.

Idag har jag som sagt varit ledig. Så gick upp runt halv elva, gjorde mig iordning för att sedan kila ner ett block för att lägga i lite slingor i mitt risiga hår. Tack vet jag att gå till samma frisör. Alltid skönt att veta att hon känner igen mig och vet hur jag vill ha det. Nöjd blev jag också! Men det roliga här borta i staterna är att dem tar betalt för att blåsa håret efter dem tvättat ut blekningsmedlet. Så för att jag ska få se hur resultatet blir så tar dem lite hår längst fram och blåser till det och WALLA där fick jag för vad jag betalade. Seriöst. Bara konstigt att dem inte blåser det efter dem har tvättat ur det.

Chattade lite med min bror på facebook idag. Har trakasserat stackarn i någon vecka nu med att han måste börja söka jobb nu när han inte ska jobba hos pappa. Vilket inte varit det lättaste eftersom han är som många andra studenter. Trött. Skoltrött. Men tjatmatilda ordnade ju det ganska så bra ändå. han sökte fem nya jobb igår varav en ringde tillbaka igår och sa att han skulle komma på informationsmöte idag. Och taadaa, han fick jobbet. Man måste börja någonstans, även om det inte är drömjobbet! Och han tackade mig för att jag pushat honom. Så nu slipper jag oroa mig över det. Pratade med pappa och mamma på skype också. Mamma hade för första gången på 7 månader varit uppe på IKEA. Ja, min mamma är lite känslig. Vilket är lite sött! När jag sedan berättade om mina framtidsplaner så vart hon inte lika glad längre. Hon vill helst att jag bor hos henne hela livet. Söta lilla mamma!

Ikväll har jag varit på bio, The Help såg jag. Väldigt sevärd film måste jag säga. Lite tårar får man räkna med men det var de värt. Kan även vara värt att skriva ner att det var ett så kallat "au pair möte". Dock är vi cirka 4 eller 5 au pairer i den gruppen. Och det var bara jag som kunde. Vilket betydde att det var jag, min kontaktperson och hennes sambo. Skratta högt, skratta på bara! Men jag kunde ju inte bara vända när jag kommit dit. Och det var ju faktiskt en film som vi skulle se så jag behövde ju inte sitta och störa dem på något sätt.

Och till dagens höjdpunkt: det regnade. På min lediga dag. Of course!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0