Natten är ung. Vi kan slå sönder några timmar ihop, ihop.

klockan är 20.20 ungefär och matilda känner för lite hemmakväll. HALLÅ? vad hände där? eller jag känner för en dusch, skrubbning, raka benen, måla nytt nagellack, ansiktsmask och mysa ner mig i min säng med alla kuddar och mitt stora täcke som räcker till tre. ja, tro det eller ej. tror min säng är 160 cm bred och vi har sovit tre stycken i den många gånger. trångt ibland, ibland inte. lite täcke ibland, ibland inte. känn dig träffad jullan.

dagen har varit kanonbra. inget speciellt har hänt men jag är lycklig. som vanligt tänker ni nu, men lite extra idag. vet inte varför. eller jo. tackar mig själv ännu en gång för jag flyttade hit. bästa grejen på många år!

kom på att jag inte berättat om polisen här i USA. eller berättat och berättat. vi kan ta ett exempel. jag, ida och mathilda ska svänga ut från en parkering där det är en stoppskylt. på gatan där mathilda ska svänga ut är det rött ljus. jag varnar henne med att polisen står en bit bort. mathilda svänger. mot rött ljus. vad händer tror ni? klart polisen kör efter oss med alla ljus och ljud han har. nu får ni observera att det är en väldigt förvirrande korsning. polisen kommer fram till fönstret där mathilda sitter och säger att hon kört mot rött. mathilda försvarar sig med att det var en förvirrande korsning och trodde ljuset var efteråt OCH att hon var en svensk au pair. polisen tar hennes körkort och går till sin bil. kommer tillbaka efter 5 minuter och säger; gör inte om det här igen. vi låter det gå för den här gången. lättnad hej! lättnad hå!


nej, nu får jag nog ta tag i den där duschen. måste skriva min uppsats sen. eller först gå upp och hämta lite wasa knäckebröd och smaska på. aldrig uppskattat det så mycket som nu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0