Lucky to have been where I have been, lucky to be coming home again
Det är 48 dagar kvar till svensk julafton. Helt galet. Om man lägger på 20 dagar på det så är jag inte någon au pair längre. Om man lägger på en ytterligare dag så är jag på väg till Kalifornien för en riktigt härlig roadtrip. Ett år har snart gått. Pappa och Eric är här om 10 dagar. När dem åker hem är det december...aaah! Panik!
Pratade med Elin på skype precis. För första gången på 9,5 månad så fick jag hemlängtan. Inte efter KALLA Sverige men efter kompisar, familj, jobb och allt annat som är bra i svealandet. Känns bra på ett sätt, för då kommer det inte vara lika jobbigt att lämna allt här. Och som dem flesta säger: när du en gång har varit i New York så kommer du garanterat tillbaka. Sen känner jag nog lite hemlängtan nu innan Lovisa och Julia åker hem också..
MEN som alltid så trivs jag så himla bra här borta och kan inte se mig själv hemma i Jönköping. Familjen är bra, vännerna är bra, livet är helt enkelt bra. Och jag ångrar inte en enda sekund att jag åkte hit. Jag menar, vem har inte en bra tid här borta när man bokar hotell i Las Vegas?
Pratade med Elin på skype precis. För första gången på 9,5 månad så fick jag hemlängtan. Inte efter KALLA Sverige men efter kompisar, familj, jobb och allt annat som är bra i svealandet. Känns bra på ett sätt, för då kommer det inte vara lika jobbigt att lämna allt här. Och som dem flesta säger: när du en gång har varit i New York så kommer du garanterat tillbaka. Sen känner jag nog lite hemlängtan nu innan Lovisa och Julia åker hem också..
MEN som alltid så trivs jag så himla bra här borta och kan inte se mig själv hemma i Jönköping. Familjen är bra, vännerna är bra, livet är helt enkelt bra. Och jag ångrar inte en enda sekund att jag åkte hit. Jag menar, vem har inte en bra tid här borta när man bokar hotell i Las Vegas?
Kommentarer
Trackback
